Svedjebränning

Svedjebruk innebär att skogen bränns och sedan används för odling. För cirka
6 000 år sedan började människorna i vårt land, som då var jägare, fiskare och
samlare, med enklare odlingar och att hålla husdjur. Man röjde och svedjade
det skogsklädda landskapet för att ge plats för betesmarker och små åkrar.

Till en början var boskapsskötsel viktigare än åkerbruket. Ofta lät man inte
marken vila efter odling vilket gjorde att näringen försvann ur marken. Då brände
man nya områden för nya åkrar.

På så sätt förstördes jordarna och det tog lång tid innan någon gröda eller skog
kunde växa där.

Svedjebränning används även idag i många u-länder och de har samma problem som vi hade i Sverige i slutet av 1800-talet.

Man svedjar för att kunna odla mat och på många platser försvinner skogen för alltid. Det beror bland annat på att jordarna i regnskogen redan från början innehåller mycket lite näring.

I regnskogen binds den största delen av näringen i träden. Försvinner skogen så
försvinner också näringen och försvinner skogen och all växtlighet finns det inget
som håller fast jorden. Vid kraftiga regn eller vindar forslas den lilla näringsrika
jord som finns kvar bort. Det kallas erosion.

Ladda ner som PDF:

Svedjebränning

Skoglig kunskap för lärare - prenumerera gratis på Skogen i Skolans nyhetsbrev.

Jag godkänner att Skogen i Skolan sparar och hanterar mina kontaktuppgifter.
Skickar begäran