Vetenskapligt namn: Oxel
Oxeln anses ha uppkommit i Sverige för cirka 6000 år sedan, genom en korsning mellan rönn eller tyskoxel och vitoxel. Den finns i huvudsak i Sverige.Trädet är ljuskrävande och mår bra i kalkhaltig jord. Den växer främst i kulturlandskap och hittas ofta vid gamla torpställen.
Trädet har ett djupt rotsystem och är vindhärdigt, samt tål saltstänk och sträng kyla. Oxel växer långsamt men kan bli upp till 20 meter högt om det växer på en bra mark. Normalt sett blir de dock mellan 10-15 meter höga. De tål klippning och passar därför bra till tuktade häckar. De odlas ofta som allé- och parkträd.
Oxeln blommar i juni med vita blommor och skenfrukterna (oxelbären). Bären är avlånga och orangeröda med en sötaktig smak. Bären är omtyckta av fåglar, bland annat sidensvansen.
Veden är gulvit och kärnan syns inte tydligt. På äldre träd kan det i centrum utvecklas en mörk och oregelbunden ved, troligen ett förstadium till röta.
Historiskt sett har oxelns virke använts till maskindelar och till detaljer som kommer utsättas för hårt tryck och slitage. Tumstockar har också tidigare tillverkats av oxel. Idag avvänds det av slöjdare och konsthandlare. Det ska även vara det bästa virket att tillverka käglor och klot för bland annat bowling.
Ladda ner som PDF: