En ek kan bli mycket gammal och det finns individer som är över 1 000 år. Ett exempel är Rumskullaeken eller Kvilleken som den också kallas. Den kan man fortfarande besöka i Norra Kvill som ligger i Småland. Idag är den gamla eken dock mycket ihålig och nästan alla årsringar är borta.
Många människor i Sverige tror att eken är fridlyst, men så är det inte. Dock finns det enstaka ekar som är skyddade som kulturminnen, då de är så gamla. Detta innebär att trädet inte får skadas.
Att så många fortfarande tror att alla ekar är fridlysta är en lång historia, men beror bland annat på att det redan under 1300-talet fanns en förordning om ekens bevarande. Även vår gamla kung Gustav Vasa skapade restriktioner, vilket betyder att inte vem som helst fick ta ner en ek, inte ens på egen mark. Virket skulle främst användas till skeppsbyggnad åt den svenska flottan. Detta medförde att eken i stort sett endast blev en tillgång för kronan, alltså för kungen/staten och inte för det vanliga folket.
Men idag är det annorlunda och ekvirke används främst till möbler, faner, golv, parkett, stängselstolpar och båtar. Eken är också ett relativt snabbväxande träd och vid 120–150 års ålder är den stabil att skörda och kan ge glädje till våra hem och hus.
Men det är inte bara människan som uppskattar och har stor användning av eken. Många djur älskar ekollon som föda, exempelvis fåglar, möss, ekorrar, rådjur och vildsvin.
Och minst 1 000 olika arter är knutna till ek, bland annat insekter (främst skalbaggar), exempelvis Ekoxen, men även olika lavar och svampar!
Eken – ett majestätiskt träd ”på så många olika sätt”!
