Carl berättar om Skogsmästarnas studieresa till Slovenien

Written by admin On the 0 Comments
Carl Danielsson är SkogsSveriges ambassadör för vår Facebook och Twitter. Carl studerar på Skogsmästarskolan och berättar med egna ord om deras upplevelser i Slovenien. Under den fjärde terminen på utbildningen åker eleverna på en studieresa för att få inblick i skogsbruket och synen på skogen som naturresurs i andra europeiska länder.

Något större än Värmland med höga alper på ena sidan landet och det svalkande medelhavet på den andra sidan är Slovenien inte ett land man först tänker på när det gäller skogsbruk. Veckan innan påsk besökte jag med min klass från Skogsmästarskolan detta ibland bortglömda land inklämd mellan sina mer turistbesökta grannländer Italien och Kroatien. Syftet med resan, som alltid sker under den fjärde terminen på Skogsmästarskolan är att få en inblick i skogsbruket och synen på skogen som naturresurs i andra europeiska länder.

Bilden av Slovenien jag och mina kurskamrater hade innan avresan var ett grått och glömt land, en rest kvar av Jugoslavien. Det första vi möttes av när vi passerade genom gränsen från Österrikes långa gränstunnel var ett trist landskap med slitna hus. Huvudstaden Ljubljana var inte heller på humör att visa sig i solljus, men det skulle våra solbrända ansikten vid hemkomsten visa att vi inte saknat.

Slovenien är ett av de minsta länderna i Europa, men också ett av de skogstätaste, med 60 % av landarealen täckt av skog. Bara Sverige och Finland har mer. Skogsbranschen i landet är dock liten och står för endast 0,2 % av landets BNP. Bara ca 1500 är anställda inom skogsbruket plus knappa 5000 självverksamma. Trots detta har Ljubljanas universitet flera skogliga utbildningar, från treåriga kandidatutbildningar inom skog, trädteknik och skötsel till längre forskningsstudier. Slovenien har en arbetslöshet på 10 % och det är svårt att få jobb efter de treåriga programmen och många av de unga slovenierna bor fortfarande hemma.

60% av Sloveniens landareal är täckt av skog

Tillsammans med universitetet och slovenska ”forest rangers” besökte vi landets enda nationalpark, Triglav, vilket också är namnet på landets högsta berg, som syns till vänster på nationens flagga. Nationalparken täcker dryga fyra procent av landets yta och under vår rundtur i parken passerar vi över små broar som tar oss över en djup kanjon som gröpts ut av det snabba klara vattnet. Våren har ännu inte fått sitt grepp om landet och träden saknar löv, men barrträdsinslaget gör på sina håll det lite dunklare. När vi sedan kommer ut i ljuset har molnen skingrat sig litet och de snöklädda Juliska alperna visar sig. Tillsammans med sjön och den lilla men levande byn får vi en helt nytt intryck av det tidigare grå landskapet.

Hjälmarna på!

Från höga alper och ner i djupa grottor. Postonjagrottan är landets näst största och bildat av karstvittring. Det känns som man befinner sig i sagan om ringens Moria med den dånande underjordiska floden långt under sig och hundraåriga gamla trappsteg uthuggna i berget runt omkring sig. Väl ute i det fria igen beger vi oss mot en annan kalkvittrad del av landet med hyggen efter skogsbränder bakom oss. Vi har en storslagen utsikt mot Kroatien i söder, Italien i norr och rakt fram det glittrande Adriatiska havet.

Skogsbruk i Slovenien

Slovenien överraskar inte bara med enormt häftig natur utan också med ett underbart vänligt folk som möter oss vänligt med hembakt fikabröd eller hemgjord sprit dit vi kommer. Sista dagen bjuds vi förutom vin på en av landets många vingårdar, på en uppvisning av slovensk avverkning. Det är manuellfällning som gäller på de kuperade kullarna. När klassen står på säkert avstånd fälls en grov bok som dånar i landskapet när grenarna och stammen krossas. De apterade stockarna släpas sedan ut med en lunnare och även om det berättas med glädje om naturhänsyn och det hyggesfria skogsbruket utbyter vi i klassen menande blickar. Det är lätt att förstå att det är ett riskfyllt arbete att avverka i den branta terrängen. Vi fick höra att ca tjugo stycket miste livet i skogsbruksrelaterade olyckor förra året. Man jobbar mycket med att komma ut med information till privata markägare, dels för att minska antalet olyckor men också för att göra dem medvetna om att träden har ett ekonomiskt värde. Detta är ett svårt arbete då medelinnehaven är på någon hektar och det finns flera tusen skogsägare varav många inte ens känner till att de äger mark.

På resan mot Salzburgs flygplats är bussen passagerare tystare än vanligt. Tidiga morgnar och sena kvällar fyllda med intressanta föreläsare, ibland god mat och många och trevliga möten med slovenier, har tagit ut sin rätt. När vi skiljs på Arlanda är jag säker på att fyrtiosex personer fått upp ögonen för ett land vi inte visste mycket om innan, men som vi nu alltid kommer komma ihåg som ett vackert och enormt vänligt land.

Text och bild: Carl Danielsson, student, Skogsmästarskolan

Gunilla Häggström, ansvarig digitala medier, SkogsSverige

Gunilla Häggström
Ansvarig digitala medier
SkogsSverige
 

 

Uppdaterad:

Sidor