Vetenskapligt namn: Larix decidua
Först trodde man att lärkträdet förts in i Sverige från Sydeuropa på 1870-talet, dock visar senare uppgifter på att trädet kan ha kommit till Sverige mycket tidigare. Fossilfynd visar att sibirisk lärk förekommit naturligt i Sverige redan för 9000 år sedan. Idag anses därför den sibiriska lärken som ett inhemskt trädslag och idag växer den i spridda förekomster i Norrand.
Lärkträdet tillhör tallväxterna och är mest utbredd i Ryssland och i Kanada. I Sverige finns, förutom den sibiriska lärken även odlade lärkarter i form av japansk lärk och europeisk lärk. Den europeiska lärken växer naturligt i Mellaneuropa och fördes in i Sverige på 1780-talet. I Sverige odlar vi även korsningar mellan olika lärkarter.
Lärkarna trivs bäst på fuktig, frisk, lucker och djup mark som sluttar. De fäller sina barr på hösten till skillnad från våra andra barrträd. De är beroende av att bilda svamprot (mykorrhiza) med vissa svampar för sitt näringsupptag. Lärkkottens frön är viktig föda för bändelkorsnäbben.
Splintveden är gulvit och kärnveden är som färsk ljusröd och efter torkning är den rödbrun. Virket har historiskt sett använts till byggnadsdelar som ska tåla vatten, exempelvis slussportar, pålvirke och båtar. Idag används virket till bland annat golv-, panel- och fönstervirke.
Ladda ner som PDF: